http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16042387.ab
Nu är det en ny tyckare ur den svenska amatörkultureliten som tycker om gamla böcker.
Denna gången är det boken om rövarna i Kamomilla stad, en bok som gavs ut 1955. Snart börjar väl någon yla om Snövit, för drottningen blev ju häxa och elak, med lång svart kåpa . Prinsen kom på sin vita häst och återuppväckte hennne från de döda efter att ha ätit ett förgiftat äpple. Ja en sak är säker, Emil i LÖnneberga, Madicken, och Pippi långstrump bör snarast åka bort från barnbokshyllrona. Emil var blond, hans syster blond med vitt förkläde och flätor. Kvinnor som lagade mat, männen var ute och jobbade, lilla ida snäll coh beskedlig. Emil en busunge.
Man kan inte mer än skratta roat åt de här s.k. experterna. Vem som helst bör inse att en bok skriven för 50 år sedan är influerad av dåtiden.
Men visst vore det väl trevligt om alla var nöjda glada, och snälla. Inga elaka. Men vad vore en barnbok utan någon som var elak. Kidnappning av kvinna för att någon skulle städa och laga mat. Ja men man kan ju vända på steken och säga att vilken tur att grabbarna idag är så händiga att de inte behöver kidnappa en kvinna för att få någon mat och att städa, för det gör båda idag. Kvinnan går inte hemma och städar och lagar mat längre. Det var då, på 50-60talet. Visst drömmer sig många tillbaka till den gamla goda tiden då ordning och moral rådde. Men det som försikom bakom lykta dörrar var inte så rosenrött. Sverige för 50 år sedan var ganska ruggigt mot de som var annorlunda. Koncentrationsläger med per Albin Hansson som fångvaktare, mentalsjukhus, lobotomering. Idag har skriken från Beckomberga, sankt Lars tystnat, krematorieugnarna har slocknat, men blundar vi kan vi kanske se röken från skorstenarna, höra skriken i korridorerna och se hur det rör sig bakom gallren.
Tvångssterilisering på tveksamma grunder, handikappade omhändertogs gömdes, psykiskt sjuka stoppades in på mentalsjukhus, för att inte tala om ensamstående föräldrar, vilken skandal det var att få barn och vara ogift. ojojojoj. Inte var det som det var för 100 -140 år sedan att barn vanvårdads av änglamakerskor, men skvallermötena bland de hembakta kakorna och fördömandena var många. Trygghet, ja det var nog tryggare förr. Om inte något annat så har media skapat otrygghet, genom att i princip varje brott uppdateras i realtid i vårt sinne. Vi kan inte gå utom dörrarna utan mobilen i handen. Media och pryltillverkarna skapar behov av sina prylar genom att ”vädja till vårt undermedvetna om att bli oroliga) Nyhetsrapporteringen skedde inte i realtid. Det fanns ingen som stod och filmade guldsmedsrånare live och la ut för allas beskådan. Guldsmeder rånades, banker rånades, det stod i tidningen en vecka senare. Brottsligheten var säkerligen inte lika hög då som nu, men det fanns inte så mycket att stjäla heller. Går vi ännu längre tillbaka i tiden så fanns det något som min mormor kallade för tattare, i hennes ögon var det synonymt med tjuvar. Då var det ännu större skandal att få barn ogift, eller att avvika. så mycket skandal att någon i släkten, troligtvis min mormor hittade på en historia om den fina släkten. Lite modern släktforskning tog kål på myten om banden till Hjalmar Branting, en intressant historia som lätt spricker när sanningen kommer fram. Fader okänd, farmor som bacstugehjon. Ja bilden som jag målade upp i mitt inre genom att läsa i kyrkböckerna är intressant. Jag har delgivit den innan för mina läsare i min gamla blogg och kommer att göra det igen, med komplettering av lite mer. Mycket får man inte reda på, men med lite fantasi och lite gammal fakta och historia, kan det bli en rätt fascinerande och roande hsitoria en söndagförmiddag. Så jag återkommer väl om detta. Fram tills dess kan den som vill alltid läsa om huskorset Fröken Agdasoch Nils Elof i http://kagerodsmurveln.rosqvistarna.se/?p=3486
Så låt oss stoppa in kamomilla stad och katthult, där det hör hemma i historien, väl vårdad och i minnet bevarat. En annan tid, en annan plats. Tiden kommer inte tillbaka. De finns där i minnenas arkiv tillsammans med fröken Agda, Nils Elof och en gammal duvblå pv 544.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Nu är det en ny tyckare ur den svenska amatörkultureliten som tycker om gamla böcker.
Denna gången är det boken om rövarna i Kamomilla stad, en bok som gavs ut 1955. Snart börjar väl någon yla om Snövit, för drottningen blev ju häxa och elak, med lång svart kåpa . Prinsen kom på sin vita häst och återuppväckte hennne från de döda efter att ha ätit ett förgiftat äpple. Ja en sak är säker, Emil i LÖnneberga, Madicken, och Pippi långstrump bör snarast åka bort från barnbokshyllrona. Emil var blond, hans syster blond med vitt förkläde och flätor. Kvinnor som lagade mat, männen var ute och jobbade, lilla ida snäll coh beskedlig. Emil en busunge.
Man kan inte mer än skratta roat åt de här s.k. experterna. Vem som helst bör inse att en bok skriven för 50 år sedan är influerad av dåtiden.
Men visst vore det väl trevligt om alla var nöjda glada, och snälla. Inga elaka. Men vad vore en barnbok utan någon som var elak. Kidnappning av kvinna för att någon skulle städa och laga mat. Ja men man kan ju vända på steken och säga att vilken tur att grabbarna idag är så händiga att de inte behöver kidnappa en kvinna för att få någon mat och att städa, för det gör båda idag. Kvinnan går inte hemma och städar och lagar mat längre. Det var då, på 50-60talet. Visst drömmer sig många tillbaka till den gamla goda tiden då ordning och moral rådde. Men det som försikom bakom lykta dörrar var inte så rosenrött. Sverige för 50 år sedan var ganska ruggigt mot de som var annorlunda. Koncentrationsläger med per Albin Hansson som fångvaktare, mentalsjukhus, lobotomering. Idag har skriken från Beckomberga, sankt Lars tystnat, krematorieugnarna har slocknat, men blundar vi kan vi kanske se röken från skorstenarna, höra skriken i korridorerna och se hur det rör sig bakom gallren.
Tvångssterilisering på tveksamma grunder, handikappade omhändertogs gömdes, psykiskt sjuka stoppades in på mentalsjukhus, för att inte tala om ensamstående föräldrar, vilken skandal det var att få barn och vara ogift. ojojojoj. Inte var det som det var för 100 -140 år sedan att barn vanvårdads av änglamakerskor, men skvallermötena bland de hembakta kakorna och fördömandena var många. Trygghet, ja det var nog tryggare förr. Om inte något annat så har media skapat otrygghet, genom att i princip varje brott uppdateras i realtid i vårt sinne. Vi kan inte gå utom dörrarna utan mobilen i handen. Media och pryltillverkarna skapar behov av sina prylar genom att ”vädja till vårt undermedvetna om att bli oroliga) Nyhetsrapporteringen skedde inte i realtid. Det fanns ingen som stod och filmade guldsmedsrånare live och la ut för allas beskådan. Guldsmeder rånades, banker rånades, det stod i tidningen en vecka senare. Brottsligheten var säkerligen inte lika hög då som nu, men det fanns inte så mycket att stjäla heller. Går vi ännu längre tillbaka i tiden så fanns det något som min mormor kallade för tattare, i hennes ögon var det synonymt med tjuvar. Då var det ännu större skandal att få barn ogift, eller att avvika. så mycket skandal att någon i släkten, troligtvis min mormor hittade på en historia om den fina släkten. Lite modern släktforskning tog kål på myten om banden till Hjalmar Branting, en intressant historia som lätt spricker när sanningen kommer fram. Fader okänd, farmor som bacstugehjon. Ja bilden som jag målade upp i mitt inre genom att läsa i kyrkböckerna är intressant. Jag har delgivit den innan för mina läsare i min gamla blogg och kommer att göra det igen, med komplettering av lite mer. Mycket får man inte reda på, men med lite fantasi och lite gammal fakta och historia, kan det bli en rätt fascinerande och roande hsitoria en söndagförmiddag. Så jag återkommer väl om detta. Fram tills dess kan den som vill alltid läsa om huskorset Fröken Agdasoch Nils Elof i http://kagerodsmurveln.rosqvistarna.se/?p=3486
Så låt oss stoppa in kamomilla stad och katthult, där det hör hemma i historien, väl vårdad och i minnet bevarat. En annan tid, en annan plats. Tiden kommer inte tillbaka. De finns där i minnenas arkiv tillsammans med fröken Agda, Nils Elof och en gammal duvblå pv 544.
Vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar