lördag 9 mars 2013

Ett brev från en familj som är drabbad av det nya Sverige.

Det här är min svärfar. Vi behöver er hjälp.

Lars Järnemo har en svårbehandlad diabetes, är nästan blind och dement sedan en tid tillbaka. Just nu har han svåra smärtor efter en kotkompression till följd av ett fall i hemmet i början av februari. När jag träffade honom senast, i söndags, kunde han inte ta sig ur sängen själv och blev behandlad med morfin för sina smärtor. Igår kunde han gå hjälpligt med rullator men löper stor risk att falla igen. Han är förvirrad, vet oftast inte var han är och blandar ihop dagar och människor. 

Det senaste året har jag och hans dotter, Elin Järnemo, kämpat för att Lars ska få vård på ett permanent boende men inte fått gehör för detta hos Stadsdelsförvaltningen. 

Lars har under det senaste året varit inlagd akut på sjukhus i snitt en gång per månad. Orsakerna har varit skiftande; fallskador, epileptisk kramp, livshotande lågt blodsocker. Han har efter varje sjukhusvistelse blivit hemskriven för att klara sig själv i hemmet med hemtjänst tre gånger per dygn samt hjälp med insulinmedicinering via hemsjukvård två gånger om dagen. Oftast är det vi anhöriga som ringt ambulansen och det är ett under att han fortfarande lever. Bilden är från i november då han fortfarande hjälpligt kunde gå och hade irrat sig ut i närområdet, fallit och klarat sig med en hårsmån från att bli överkörd av en bil. 

Just nu befinner sig Lars på ett korttidsboende som han blir utskriven från den 27:e mars. Sjukhusläkarens bedömning är att Lars har ett mycket stort vårdbehov och ett mycket stort behov av trygghet och varaktighet. Det är en stor stress för Lars att hela tiden hamna på sjukhus och byta miljö. 
Trots detta anser biståndshandläggare på Stadsdelsförvaltningen att Lars ska bo hemma med utökad hemtjänst. Vi är säkra på att detta inte kommer att fungera. Senaste gången vi hittade honom; medvetslös, halvt på golvet, halvt på sängen, med blod i mungipan; stod hemtänstpersonalen och lagade mat och gissade att han sov. Lars är så pass förvirrad att han inte kan ringa ambulans själv och förstår inte att knappen han har på armen är ett larm. Om det händer Lars något under de timmar han är ensam kommer han själv inte att kunna larma. 

Därför kommer Elin, min sambo, att tvingas flytta hem till Lars vid en eventuell hemskrivning den 27:e mars. Detta för att förhindra att han dör. Det kommer att få som följd att våra två barn kommer att få vara utan sin mamma, att hon inte kommer att kunna arbeta och vår familj får överleva på en lön samt att vi kommer att behöva hjälp att hämta på dagis och skola de dagar jag inte kan.

Vi behöver nu er hjälp. Dela detta så mycket ni kan, kontakta journalister ni känner (vi ställer gärna upp på intervju!), ge oss tips om hur vi ska gå till väga och dela gärna erfarenheter om någon varit i samma situation. Tack!
Det här är min svärfar. Vi behöver er hjälp.

Lars Järnemo har en svårbehandlad diabetes, är nästan blind och dement sedan en tid tillbaka. Just nu har han svår...a smärtor efter en kotkompression till följd av ett fall i hemmet i början av februari. När jag träffade honom senast, i söndags, kunde han inte ta sig ur sängen själv och blev behandlad med morfin för sina smärtor. Igår kunde han gå hjälpligt med rullator men löper stor risk att falla igen. Han är förvirrad, vet oftast inte var han är och blandar ihop dagar och människor.

Det senaste året har jag och hans dotter, Elin Järnemo, kämpat för att Lars ska få vård på ett permanent boende men inte fått gehör för detta hos Stadsdelsförvaltningen.

Lars har under det senaste året varit inlagd akut på sjukhus i snitt en gång per månad. Orsakerna har varit skiftande; fallskador, epileptisk kramp, livshotande lågt blodsocker. Han har efter varje sjukhusvistelse blivit hemskriven för att klara sig själv i hemmet med hemtjänst tre gånger per dygn samt hjälp med insulinmedicinering via hemsjukvård två gånger om dagen. Oftast är det vi anhöriga som ringt ambulansen och det är ett under att han fortfarande lever. Bilden är från i november då han fortfarande hjälpligt kunde gå och hade irrat sig ut i närområdet, fallit och klarat sig med en hårsmån från att bli överkörd av en bil.

Just nu befinner sig Lars på ett korttidsboende som han blir utskriven från den 27:e mars. Sjukhusläkarens bedömning är att Lars har ett mycket stort vårdbehov och ett mycket stort behov av trygghet och varaktighet. Det är en stor stress för Lars att hela tiden hamna på sjukhus och byta miljö.
Trots detta anser biståndshandläggare på Stadsdelsförvaltningen att Lars ska bo hemma med utökad hemtjänst. Vi är säkra på att detta inte kommer att fungera. Senaste gången vi hittade honom; medvetslös, halvt på golvet, halvt på sängen, med blod i mungipan; stod hemtänstpersonalen och lagade mat och gissade att han sov. Lars är så pass förvirrad att han inte kan ringa ambulans själv och förstår inte att knappen han har på armen är ett larm. Om det händer Lars något under de timmar han är ensam kommer han själv inte att kunna larma.

Därför kommer Elin, min sambo, att tvingas flytta hem till Lars vid en eventuell hemskrivning den 27:e mars. Detta för att förhindra att han dör. Det kommer att få som följd att våra två barn kommer att få vara utan sin mamma, att hon inte kommer att kunna arbeta och vår familj får överleva på en lön samt att vi kommer att behöva hjälp att hämta på dagis och skola de dagar jag inte kan.

Vi behöver nu er hjälp. Dela detta så mycket ni kan, kontakta journalister ni känner (vi ställer gärna upp på intervju!), ge oss tips om hur vi ska gå till väga och dela gärna erfarenheter om någon varit i samma situation. Tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar