Idag pratade jag med några vänner om TEckomatorpsgården. De liksom de flesta andra tycker det är vansinne att slösa bort skattemedel och glatt hosta upp dubbla marknadsvärdet, så som trestjärnan vill göra.
En av mina vänner hävdade att de flesta som dör i Teckomatorp dör i cancer och det stämmer väl.
Dessa växtgifter som tillverkades där på 60 och början av 70talet innan en av landets största miljöskandaler uppdagades var och är farligt för allt liv och växtlighet.
Det grävdes ner tunnor lite varstans och det är knappast troligt att alla tunnor hittats. Visst byter man all jord några metre ner, men det har nått grundvattnet och växtgifterna bryts inte ner i näringskedjan utan lagras för all framtid i djur och växtlighet.
Faktum är att de djur som levde på 60-70talet och exponerades för gifterna, deras avkommor lever vidare idag och med tanke på att det lgi9ftet inte bryts ner utan lagras i i näringskedjan finns det fortfarand kvar och det läcker ut i naturen igen genom djurens avföring. En teori från en amatör, javisst. Jag är en glad amatör, men läser en del och det är ruggigt när man läser om fenoxisyror och dinoseb. en av de ansvariga avled dessutom i cancer och vid obduktionen visade det sig att cancern orsakas av dessa gifter. Falla på eget begrepp.
Jag hittade texten nedan från Wikipedia om BT-kemi. BT_Kemi kommer alltid att vila med sin svarta gloria över Teckomatorp, oavsett hur många Teckomatorpsgårdar man slänger iväg skattepengar på. Enligt obekräftade uppgifter jag fått, dvs fåglar som kvittrar, har man inte ens kontrollerat marken, om den är lämplig att bygga på med tanke på de gifthalterna. Varöfr skulle marken runt TEckomatorpsgården vara fri från gifter? det är lika giftig tsom övriga Torp. Med tanke på jordens gifitiga beskaffenhet borde man kanske ifrågasätta om marken är värd halva marknadsvärderingen?
Här är texten från Wikipedia.
Läs och begrunda.
vid tangentbordet
Kågerödsmurveln
BT Kemi
BT Kemi KVK AB, fram till
1971 Bönnelyche & Thuröe AB, var ett kemiskt-tekniskt företag. Det tillverkade bland annat takpapp, träskyddsmedel och ogräsbekämpningsmedel (främst
fenoxisyror) i
Malmö och
1965–
1979 i
Teckomatorp.
Historia
1960-talet
Hösten
1965 flyttade Bönnelyche & Thuröe, som ursprungligen var ett danskt företag, vad som då var
Sveriges enda växtgiftfabrik, från
Malmö till det lilla samhället
Teckomatorp med omkring 500 invånare, beläget vid
riksväg 17 mitt emellan
Eslöv och
Landskrona i
Svalövs kommun, efter att det hade stått klart att företaget skulle få svårt att överleva i Malmö.
I Teckomatorp var läget ett annat. Här hade sockerfabriken, som då
hade flertalet av ortsbefolkningen som anställda, precis lagts ner och
ortsbefolkningen var ute efter nya jobb. Bönnelyche & Thuröe hade då
för avsikt att expandera kraftigt i Teckomatorp. Produktionen av
växtgift flyttades in i sockerfabrikens gamla lokaler, eftersom
Bönnelyche & Thuröe ansåg att de passade utmärkt för deras
verksamhet.
1967 flyttades Bönnelyche & Thuröe över till det då nybildade
Förenade Tak AB i Höganäs. Tillverkningen i Teckomatorp bestod av råämnen till växtgifter, främst
fenoxisyror. Dess främsta produkter var MCPA (
2-metyl-4-klorfenoxiättiksyra), 2,4-D (
2,4-diklorfenoxiättiksyra) samt 2,4,5-T (
2,4,5-triklorfenoxiättiksyra).
1970-talet
1971 sålde
Höganäsbolaget växtgiftproduktionen till danska
Kemisk Værk Køge A/S, som i sig var en dotterkoncern till
Sadolin & Holmblad A/S.
Färgtillverkning hos Höganäs behölls emellertid under namnet Bönnelyche
& Thuröe. Efter Kemisk Værk Køges köp av fabriken i Teckomatorp
ändrades företagsnamnet till BT Kemi AB 1971 (1975 till BT KVK Kemi AB).
I tillverkningen användes dinitroortosekundärbutylfenol (Dinoseb). 2,4-D och 2,4,5-T ingick i
hormoslyr som användes vid flygbesprutning av kalhyggen och besprutning av banvallar.
Miljöskandalen
Inledningen
När fabriken anlades fanns ingen miljöskyddslagstiftning och
företaget sökte inget särskilt tillstånd för verksamheten. Länsstyrelsen
begärde dock att Vatteninspektionen skulle ange villkor.
Vatteninspektionen beslutade att
Vattendomstolen
skulle granska kommande förbättringar av reningsprocesserna. År 1967
begärde företaget att Vattendomstolen skulle fastställa villkoren för
verksamheten. Vattendomstolen beslutade 1970 att lämna ett tillfälligt
tillstånd för verksamheten och att
Koncessionsnämnden skulle fälla ett nytt avgörande efter tre år.
Det dröjde inte länge efter att fabriken hade startat förrän grannar
började klaga på lukten. När ormbunksplantor helt plötsligt började
vissna slog trädgårdsmästaren Carl Johan Ahl larm.
Statens växtskyddsanstalt undersökte vattnet i
Braån
och fann att vattnet nedströms BT Kemi var giftigt. Företaget använde
de gamla slamdammarna som hade anlagts under sockerbrukets tid för att
fenolhaltigt vatten skulle renas med hjälp av
klorkalk, och det fanns misstankar att vattnet från dessa dammar läckte ut i ån. I
Billeberga nedströms Teckomatorp fick vattenverket stänga på grund av illaluktande vatten.
I juli 1967 betalade företaget ut sammanlagt 75 000 kronor i
skadestånd till fem trädgårdsmästare på grund av problemen med vattnet.
En av dessa var Carl Johan Ahl. Samtidigt hade fyra av dem som hade fått
skadestånd skrivit under ett papper på att inte fortsätta driva
skadestånd mot BT Kemi. Ahl däremot skrev aldrig under något papper och
fortsatte processa mot företaget.
Monica Nilsson
I oktober 1971 började företaget under ledning av platschefen Ragnar
Nilsson gräva ned hundratals 200-litersfat med filtermassor som innehöll
fenoxisyror på fabriksområdet. En namninsamling med drygt 600
underskrifter mot lukten överlämnades till den kommunala
hälsovårdsnämnden som dock inte gjorde något, eftersom företaget planerade att förbättra reningsprocesserna.
Företagets ansökan till Koncessionsnämnden för den fortsatta
tillverkningen krävde många kompletteringar och först 1975 kunde
Koncessionsnämnden godkänna verksamheten. Beslutet innebar att företaget
gavs ett tidsbegränsat tillstånd som gällde i fyra år och det måste
förbättra verksamheten på 23 punkter.
Trots många klagomål från ortsbefolkningen mot företaget för att folk hade börjat bli sjuka och
allergiska
hände ingenting. Dessutom fanns misstankar om nedgrävda tunnor på
fabriksområdet, så Monica Nilsson slog larm. Den tidigare
namninsamlingen för att påverka Koncessionsnämndens beslut 1975 hade
ingen effekt. Nilsson vände sig då till Kvällsposten som förberedde en
artikel efter hennes berättelse om misstankarna om nedgrävda tunnor med
gift. Artikeln publicerades dock aldrig eftersom företagets direktör
Göran Prawitz hade fått nys om den planerade publiceringen och hotade stämma tidningen.
Tunnor med gift påträffas
Men Monica Nilsson gav sig inte och efter många påstötningar hos
kommunens hälsovårdsnämnd för att denna skulle ingripa så tvingades
företaget på
hösten 1975
att börja gräva på sitt område. Det som hittades var tunnor som mer
eller mindre hade rostat sönder och som innehöll bland annat farliga
halter av fenoxisyror och
dinoseb.
Företaget hävdade dock att de tunnor som hittades endast innehöll
ofarliga filtermassor. Så var dock inte fallet efter provtagningar.
Företaget hävdade dessutom att nedgrävningen hade skett med
länsstyrelsens tillstånd, men något sådant tillstånd ansåg sig inte
länsstyrelsen ha lämnat. Fynden ledde till att BT Kemis direktör Göran
Prawitz och platschefen Ragnar Nilsson åtalades enligt Brottsbalkens
bestämmelser om
vårdslöshet med gift.
Carl Johan Ahl kontaktade hösten 1975 stiftelsen Miljöcentrum i Uppsala och dess förgrundsfigur, miljödebattören
Björn Gillberg.
Genom provtagningar upptäckte Miljöcentrum fenoxisyror i jorden i Ahls
växthus och i bevattningsvattnet. Ahl stämde BT Kemi med begäran om
skadestånd och på sommaren 1977 fann tingsrätten BT Kemi skyldig och
dömde bolaget att betala ut ungefär 500 000 kronor. Tingsrättens dom
överklagades av båda parter, men efter förlikning kom man överens om ett
skadestånd på 1,25 miljoner kronor. BT Kemi hade då försatts i konkurs.
Skadeståndet betalades emellertid ut av BT Kemis danska moderbolag,
eftersom Ahl redan i processens början hade lyckats få säkerhet för sitt
anspråk. Ahl företräddes i skadeståndsprocessen av advokat Staffan
Michelson som ombud tillsammans med Björn Gillberg som tekniskt biträde.
Brottmålsprocessen mot Prawitz och Nilsson ägde också rum sommaren
1977. Landskrona tingsrätt friade de två, eftersom åklagaren inte hade
kunnat visa att fenoxisyrorna i Braån kom just från de nedgrävda
tunnorna. Inte heller kunde åklagaren visa att det som skett var ett
allmänfarligt brott, att tunnorna orsakat några omfattande utsläpp, att
någon direkt hade skadats eller att företagsledningen hade uppsåt att
skada.
Nya fynd
På hösten 1977 lade man ned dräneringsrör på företagets område för
att kunna fånga upp läckage från de 200 tunnorna. Vid schaktningen
upptäcktes ytterligare 160 tunnor, som innehöll bekämpningsmedlet
Dinoseb. Kort därefter beslutade företagsledningen att upphöra med verksamheten i Teckomatorp.
Fabriksbyggnaden sprängdes den
22 februari 1979
och det område där gifttunnorna påträffades inkapslades så att inget
gift skulle kunna läcka ut. På det sättet hoppades Svalövs kommun att
"skamfläcken" skulle rensas bort.
De nya fynden gjorde att ännu en rättsprocess inleddes mot Göran
Prawitz och Ragnar Nilsson. Den tidigare domen hade visat svårigheten
med att få de ansvariga dömda, och länsåklagarens åtal gällde därför
luftföroreningar från fabriken. Länsåklagaren hävdade att företaget
lämnat oriktiga uppgifter och att större utsläpp skett nattetid.
Tingsrättens dom 1982 innebar ett frikännande av Prawitz vad gäller
miljöbrottet. Ragnar Nilsson hade då redan avlidit i cancer. Vid en
obduktion av honom visade det sig att det var fenoxisyror och Dinoseb
som hade orsakat cancern
[källa behövs]. Däremot dömdes Prawitz till dagsböter för vissa ekonomiska oegentligheter.
Sanering
Det anses inte ekonomiskt försvarbart att totalsanera området där BT
Kemi låg. Däremot har man beslutat att sanera till en föroreningsnivå
som är acceptabel i förhållande till den markanvändning som planeras,
och området är det av
länsstyrelsen
högst prioriterade saneringsområdet i Skåne. Sanering påbörjades efter
flera förseningar i april 2008. Våren 2009 har hela norra delen av det
gamla fabriksområdet färdigsanerats.
[1]
Slutligen har jag hittat en lista med de värsta områdena i län för län. Vem som står 1:a på listan för Skånelän? Ja det gör BTKemi-området i Teckomatorp, följt av Klippans läderfabrik.
Här är Sveriges värsta områden – län för län:
* BLEKINGE
Gullbernadeponin, Karlskrona.
Lindholmen, Karlskrona.
Karlskrona Gasverk, Karlskrona.
Kallinge bruk, Ronneby.
Mjällby, Mjällbyverken - Valeo, Sölvesborg.
Kockums emaljerverk, Ronneby.
Sölvesborg/Hamnen, Sölvesborgs glasbruk, Sölvesborg.
Deponi Björketorp norra, Ronneby.
Backaryd, f.d. Sågverket, Ronneby.
Möljeryd, Möljeryds Sågindustri, Ronneby.
* DALARNA
Silvhyttan 1-3, Stollbergsmagasinet, Smedjebacken.
Falu gruva, Falun.
Verkstads AB Bernhard Hedlund, Hedemora.
Hemströms kemiska tvätt, Borlänge.
Gasverkstomten, Falun.
Fredriksbergs fd pappersbruk, Ludvika.
Fd Malungs garveri, Malung.
AB Träkol, Vansbro.
Bysjöområdet, Borlänge.
Garpenbergsområdet, Hedemora.
* GOTLAND
Södervägs Brädgård.
Hejdeby marmorbrott.
AB Reno Kemomat.
Källungesågen.
Österby Brädgård AB.
Ljugarns Elverk.
Fidesågen.
Fd impregnering Fardhem.
Astern-Blåklinten (Gasverket m. fl.).
Sanda Valskvarn.
* GÄVLEBORG
Fd Stugsunds träimpregnering, Söderhamn.
Fd Stocka sågverk, Nordanstig.
Fd Håstaholmens sågverk, Hudiksvall.
Fd Åsbyggeby sågverk, Gävle.
Fd Silfors sågverk, Ovanåker.
Fd Alfta ångsåg, Ovanåker.
Fd Robertsholmssågen, Hofors.
Frankssons såg, Ockelbo.
Fd Iggesunds hårdkrom, Hudiksvall.
Skogens kol, Bollnäs.
* HALLAND
Kvarteret Renen, Varberg.
Sedimenten i Ätran, Falkenberg.
Hamnutfyllnaden i Halmstad.
Hamnutfyllnaden i Falkenberg.
Knäreds Galvano, Laholm.
Rydöbruks Sulfit, Hylte.
Monark, Varberg.
Heurlins lackering, Varberg.
Kvarteret Valen, Varberg.
Borabo AFA, Hylte.
* JÄMTLAND
Järpens massafabrik, Åre.
Hissmofors sulfitfabrik, Krokom.
Äggfors massafabrik och skrotåtervinning, Åre.
Tjärfabrik i Grötingen, Bräcke.
Tornäs impregneringsanläggning, Krokom.
Orrvikens såg- och trähusfabrik, Östersund.
Kisaska Nyheden, Krokom.
Kisaska Vaplan, Krokom.
Stolpimpregnering och upplag Singsån, Ragunda.
Gimdalens tjärfabrik, Bräcke.
* JÖNKÖPING
Grimstorps impregneringsanläggning, Nässjö.
Ormaryds f.d träimpregnering, Nässjö.
Lillesjön i Grimstorp, Nässjö.
Munksjön, Jönköping.
Banverkets impregneringsanläggning, Nässjö.
F.d. Värnamotvätten, Värnamo.
Gardelux-Lacko, Gislaved.
F.d. Härenfors Metallverk, Värnamo.
F.d. Sulfitfabriken i Mariannelund, Eksjö.
F.d. Bröderna Liljas, Gnosjö.
* KALMAR
Flygsfors glasbruk, Nybro.
Gadderås glasbruk, Nybro.
Flerohopp glasbruk, Nybro.
Emåns nedre delar, Mönsterås, Oskarshamn.
Orrefors glasbruk, Nybro.
Batterifabriken, Hultsfred.
Impregneringsverket, Södra Hultsfred.
Impregneringsverket, Södra Vi. AB STAB Suecia, Vimmerby.
Pukeberg glasbruk, Nybro
Gullaskruvs glasbruk, Nybro.
* KRONOBERG
Lessebo sågverk, Lessebo.
Kosta glasbruk, Lessebo.
Bergdala glasbruk, Lessebo.
Älghults glasbruk, Uppvidinge.
Skrufs glasbruk, Lessebo.
Hovmantorps nya glasbruk, Lessebo.
Stömbergshyttans glasbruk, Lessebo.
Lindshammars glasbruk, Uppvidinge.
Berghems glasbruk, Uppvidinge.
Transjö glasbruk, Lessebo.
* NORRBOTTEN
Boliden, Aitikgruvan, Gällivare.
Ala Lombolo (sediment), Kiruna.
SSAB Tunnplåt, Luleå.
Laver koppargruva, Älvsbyn.
Karlshäll träsliperi, Luleå.
Slagnäs bangård (sligomlastning), Arjeplog.
Bodensågen, Boden.
Nordbergs träimpregnering, Solgårdarna, Boden.
Lidströms trä, Arvidsjaur.
Bodens bangård, Boden.
* SKÅNE
Fd BT Kemi, Teckomatorp, Svalöv.
Klippans läderfabrik, Klippan.
Kristianstads gasverk, Södra Kristianstad.
Bomgatan 8, f d kemtvätt, Kristianstad.
Industritomt, Getinge, Eslöv.
Sågverk och träimpregnering i Björstorp, Hässleholm.
Takpapptillverkning mm kv Phylatterion (Trebolit), Trelleborg.
Kemira Kemi, Helsingborg.
Midolprodukter, fd bekämpningsmedelstillv på Råå, Helsingborg.
Veberödsvägen i Dalby, f d kemtvätt, Lund.
* STOCKHOLM
Nynäs Refing AB, Nynäshamn.
Gasverkstomten, Hjorthagen, Stockholm.
Beckholmen, Stockholm.
Igelstatomten, Södertälje.
Lövstaområdet, Stockholm.
Hallsta pappersbruk, Norrtälje.
Sjöbergs varv, Kagghamra, Botkyrka.
Kvarnholmen/Gäddviken, Nacka.
Musköbasen, Haninge.
Södertälje kanal/Snäckviken, Södertälje.
* SÖDERMANLAND
SSAB, Oxelösund.
Sedimenten i Ålöfjärden, Oxelösund.
Oxelösunds hamn, Oxelösund
Stjernquist Metallfabrik AB, Strängnäs
Kjulaås 2:33, Eskilstuna.
Ålberga Sågverk/Kila Trä (nu Kila Möbler), Nyköping.
Nyköpings Bruk samt mejeriet och verkstaden, Nyköping.
Torshälla 5:8, Eskilstuna.
Kungshagens deponi, Nyköping.
Spelhagen, deponi mm, Nyköping.
* UPPSALA
Enköpingstvätten.
Gröngarnsdeponin.
Tärnsjö Ånggarveri.
Medoradeponin.
Skutskärs bruk.
Dannemora gruvområde.
Österbyverken.
Erasteel Kloster.
Lännaholms bruk.
Degens Kemiska Tvätt m.fl, Adilsgatan.
* VÄRMLAND
Uddeholms Kemiska, Hammarö.
Hillringsbergs Såg & Järnbruk, Arvika.
Stjärnsfors industriområde, Hagfors.
Blombacka Bruk, Karlstad.
Kolsäters sågverk, Säffle.
Torskbäckens anrikningsverk, Filipstad.
Lesjöfors Bruk, Filipstad.
Lysvik sågverk, Sunne.
Landstingets Tvätteri m m (Uddeholmsvägen 10), Hagfors.
Pressaren 5, Säffle.
* VÄSTERBOTTEN
Rönnskärsverken, Skellefteå.
Holmsunds f d träimpregnering (inkl Patholmsviken), Umeå.
Scharins industriområde, Skellefteå.
Blaikengruvan, Sorsele.
Svärtträskgruvan, Storuman.
Maurlidengruvan, Norsjö.
Hornträskgruvan, Lycksele.
Rävlidmyrgruvan, Lycksele.
Kristinebergsgruvan, Lycksele.
Hörnefors f d massafabrik Fabriksviken, Umeå.
* VÄSTERNORRLAND
Domsjö industriområde, Örnsköldsvik.
Alby klorat, Ånge.
Tunnor i Sundsvallsbukt, Sundsvall/ Timrå.
Kubal, Sundsvall.
Östrands industriområde, Timrå.
Stockviks industriområde nedre, Sundsvall.
Bollstasågen, Kramfors.
Stockvik övre, Sundsvall.
Utansjö sulfitfabrik, Härnösand.
Husum sulfatfabrik, Örnsköldsvik.
* VÄSTMANLAND
Sands Såg och Kvarn, Sala.
Kolbäcks Värmebehandling, Hallstahammar.
Samlingsobjektet Sala Silvergruva inkl Bronäsgruvan, Sala Bly och Pråmån, Sala.
Samlingsobjektet Myrbacksfältet, inkl närliggande objekt vid Nedre Skärsjön, Skinnskatteberg.
Bålsjöverksområdets Silvergruva, Norberg.
Surahammars Kemiska tvätt, Surahammar.
Gamla Hyttan, Sala.
Ramnäs Impregnering, Surahammar.
Köpings Elektrolytfabrik och Oljerening, Köping.
PE Östlunds Maskinfabrik, Kungsör.
* VÄSTRA GÖTALAND
Djupasjön, Guttasjön, Rydboholmsdammen (Viskan), Borås.
Bohus Varv, Ale.
Surte 2:38, Ale.
Eka Bohus, Ale.
Alingsås Gasverk, Alingsås.
Garveriet Svenljunga, Svenljunga.
Lerums kemtvätt, Lerum.
Nedlagd kemtvätt, Järnsågen 3, Trollhättan.
Ranstad, Skövde.
Wockatz, Göteborg.
* ÖREBRO LÄN
Kvarntorp, Kumla.
Yxsjöberg nya och gamla sandmagasin, Ljusnarsberg.
Rosthyttan i Åmmeberg, Askersund.
Åsbro gamla impregnering, Askersund.
Johannesborg, Askersund.
Rönneshytta såg, Askersund.
Stribergs såg, Nora
Håkansboda gruvfält, Lindesberg.
Aspa såg, Askersund.
Silvergruvans samhälle, Hällefors.
* ÖSTERGÖTLANDS LÄN
Valdemarsviken, Valdemarsvik.
Gusums bruk AB, gamla delen, Valdemarsvik.
Yara AB, fd Superfosfatfabriken, Norrköping.
Norrköpings Gasverk, Norrköping.
Boxholms sågverk, Boxholm.
Fd. Loddby AB, Norrköping.
Ydrefors Träförädling, Ydre.
Fiskeby Board (Fiskeby Bruk), Fortum Värme, Norrköping.
Martin Ängqvist AB, Linköping.
Brenäs Såg, Finspång.
FOTNOT: På Väg reserverar sig för eventuella fel i listan.